Direktlänk till inlägg 29 februari 2012

Varför mitt intresse för klockor? del 1

Av Josef - 29 februari 2012 21:00

Det är väldigt intressant det här med klockor, varför är det så fascinerande med något som sitter på handleden? Varför måste det också vara dyra klockor, och vad är det för nåt som gör de exklusiva klockorna så dyra? Vad är det för nåt som får oss klockfreaks vilja köpa klockor som kostar 10 000-tals kronor, ja 100 000-tals kronor?

Tjejerna har sina intressen som Louis Vuitton- och Gucciväskor, och sina Prada-och Dolce&Gabbanaskor, då borde vi män som inte har sådant intresse för accessoarer, få helt enkelt ha våra klockor, låt oss nörda ner oss totalt i vår hobby. För oss handlar det om det enda smycke vi män brukar ha, då inte inräknat ett tunt guldhalsband eller vår förlovningsring. En hobby, ett intresse, tänk Er Gollum och Ringen. Men för oss, klockan.

Vi klocknördar har en viss pose när vi har våra klockor på oss, vi har en viss böj på armen, en ganska så onaturlig sådan, endast för att ge vår lilla älskling lite utrymme att "fri sikt över allt folk", haha. Vi kan sitta med benen i kors och ha handleden med klockan på knät för "att ge vår lilla älskling lite fri sikt över folk".

Vi män har ett behov av att få komplimang för vår klocka, på samma sätt som kvinnor behöver komplimanger för hur nätta och söta de är. Så är det bara, en sådan kommentar kan få en att sväva på moln. Töntigt? Ja, men vem fan bryr sig! Jag har till och med börjat köra "en Maradona" på lördagar, så töntig har jag blivit!

Än så länge har jag inte kommit till den punkten där jag börjar själv pilla på urverken, men det kommer nog en tid när jag köper en skrotklocka som jag bestämmer mig för att öppna upp och plocka isär.

Jag brukar läsa Watchworld och Watchout som har uppsjö med intressanta artiklar och bilder på fina klockor, där skrev Olof Larsson ägare till Nymans Ur ett intressant inlägg.

"Within the luxury market watches and jewellery are arguebly the best products to contribute to fulfiling the wish to distinguish yourself, to show who you really are for the moment.

In total, more than 1 000 watch brands offer approximately 30 000 different watches! So it is much easier to have a rare watch on your wrist than driving a rare car!

Jag ska i alla fall ge Er, läsare, en liten inblick hur denna hobby började hos mig. Allt är min pappa Leifs fel och ändå klagar han på mig när jag pratar lite för ofta om mina klockor, han vet mitt intresse, det var han som fick mig fast i detta elände! Så om det är någon man ska skylla på, så är det honom!

Mitt intresse för klockor började när jag var 17 år och precis börjat sommarjobba, jobbat extra på helger på NK och Levi´s, och även På Shell efter skolan. Det föll helt enkelt naturligt att man började konsumera kläder, parfymer och elektronik. I och med min nyfunna förmögenhet så behövde jag en stilig klocka som matchade mina nyinköpta kläder. SÅ det blev en sväng till NK och då var klockavdelningen på vänstra sidan på gatuplan om man nu kommer in från Hamngatan, vid Regeringsgatan. Det blev en del velande men till slut så blev det en Certina för 1500kr.

Liknade denna, men i stål och nåt guldliknande material på. Lite osäker på om det var stållänk, läder eller konstgjord läder, men det var definitivt inte denna stållänk och datumet var vid kl 3. Tråkigt att den är borta nu sedan länge. Men jag kommer faktiskt ihåg vad tjejbiträdet hade för argument varför jag skulle köpa klockan, man kunde dyka ner till 100 meter! OOOh wooow! Jag gick inte på det precis, men jag köpte klockan för jag tyckte den var snygg som tusan! Önskar att jag hade den kvar, en keeper!

Jag hade ju faktiskt inte hört talas om de riktigt dyra klockorna än, visste inte ens att de fanns, men självklart så hade man ju hört talas om Rolex, det sitter mer eller mindre i ryggmärgen hos folk, de vet inte hur klockorna ser ut, utan bara att det är ett känt märke, och självklart dyra! Första gången jag hade hört talas om en riktigt dyr klocka så var det en artikel om Mats Sundin, hur livet var i Quebec och hans dyraste köp hittills, en Rolex för 100 000kr, vilken modell det var kommer jag inte ihåg. 100 000kr var ju hiskeliga pengar, fanns det så dyra klockor!?

Men nu var det faktiskt så att jag fick smak på klockor och började gå mina slingor på NK, PK-Huset, Fältöversten och Gallerian, för att titta på klockor. Under mina rundor så kommer jag faktiskt ihåg att jag ställde mig frågan, "Var är Rolexklockorna?", jag hittade dem aldrig eftersom jag inte visste att de fanns på Biblioteksgatan och Drottinggatan.

Men när löningen kom så hittade jag till slut den klocka jag ville ha, en Emporio Armani, en modeklocka helt enkelt, som kostade runt 3500 kr, och den hittade jag på Krons Ur, PK-huset.

Den liknade denna, fast med vit urtavla.

Eftersom det var mycket pengar för mig så var jag helt enkelt tvungen att ta ett snack med farsan och fråga honom om köpet var en god idé. Nej, sade han, du ska ha en Rolex. Ge mig 5 000 kr så ordnar jag en till dig och jag betalar hälften.

Sagt och gjort, en vecka senare så låg en 10 000 kronors klocka på min säng och jag var INTE imponerad. Den såg ju ut som min Certina, var var guldet, diamanterna, ja alla detaljer, var är blingblinget? Klockan var så simpel och enkel. Vafan!

Den liknade denna men med mer grått på urtavlan, mer streckig. Min var en Oyster Perpetual Datejust 16220 med plexi och Jubileelänk, har jag för mig och med Rolex, på den tiden, nya inhouse-verk.

Klockan på bilden är en vintage Rolex Datejust från 1969.

Men han sade att det är så här de ser ut, den klassiska klockan. Jag nöjde mig med svaret och jag blev faktiskt hyfsat kär i den. Det härliga med den klockan var att den var så högljudd! Den lät helt enkelt inte som min Certina quartzklocka, som lät tick tack tick tack, utan mer som tick tick tick tick och snabbt som tusan. Det var lite hypnotisk måste jag säga, i ett tyst rum så kunde man höra den från andra sidan. Imponerande, tyckte jag.

Men intresset fortsatte och jag lyckades hitta mig till både Rob Engströms och Nymans och hämtade ut en Rolexkatalog, och det sa bara pang! Den klockan måste jag bara ha! En Rolex Submariner 16610 var målet!

Det tog sedan 1-2 år innan ny klocka kom med i bilden. Jag tjatade som tusan på Leif (pappa) att jag ville ha en Sub så en dag så sa han till mig att hans kompis som hjälpte honom att få fram Datejusten hade nu en Rolex Explorer II till försäljning, han ville ha 18 000kr för den. Av någon skum tillfällighet så ville en släkting från Filippinerna, om jag minns rätt, ha en Rolex och då erbjöd farsan honom min för 15 000kr. Tusan, det var ju en vinst på 5 000kr, perfek! Jag lade ut ytterligare 3 000kr och sedan så var Explorern min.

På min Explorer II så var siffran 4 lite nött, men annars var den i perfekt skick, gick som ett lok! Det jag ångrar nu i livet, ja i mitt klockintresse liv, så var det så att jag inte riktigt uppskattade den som jag borde. Ursäkten var att jag hade ju subben som mitt mål. Om jag nu fick välja en klocka som skulle vara en keeper, så var det nog min 16570.

Cirka två år gick och jag hade Explorern stolt på handleden. Gamla Stan var ju mitt andra hem efter Kungsholmen/Östermalm. Hade många fina år på Östermalm men jag kände mig mer som Kungsholmsbo, och jag brukade alltid smita in till farsans företag där och kunde sitta med honom i flera timmar och göra ingenting. Gubbar kom förbi och snackade skit, allt från antikvitetshandlare,strumpföretagare och tidningsmoguler, det blev helt enkelt känt som Gubbklubben. Men höjdpunkten var alltid kl 13.00, då var det dags för lunch! Vi gick alltid till Mårten Trotzigs "bakficka" eller Paganini och åt. Med oss så hade vi oftast Kjell, en nära vän och företagare till farsan.

En dag så hade Kjell helt enkelt bestämt sig för att byta inriktning och ville öppna en restaurang. Sagt och gjort, och det nya stället Agathons blev vårt nya stammishak. Varje gång vi satt där så kom Kjell förbi och åt med oss, men en dag så hade han en ny klocka på sig, en Rolex Submariner! Vi blev mäkta imponerad och vi kunde säga sinsemellan efter något år att klockan var helt enkelt Kjell! Det var hans personlighet, helt enkelt, och det var Kjell som fick mig att få till en sådan "böj" på armen, haha. Klockan måste visas upp helt enkelt!

En dag så fick vi höra att han ville sälja sin klocka 23 000 kr och jag nappade! Jag och farsan lade ut en annons på Time to talk, och det tog bara några dagar så var klockan såld! Jag kommer fortfarande ihåg köparens kommentar under inlägget på vår annons. "Tack, Leif, för en smidig affär, den går som tåget"! Explorern såldes för 18 000 kr och jag var tvungen att lägga ut 5 000 kr emellan. Men nu var den äntligen min!

Modellen såg ut som den här, men jag vill poängtera att ingen av mina klockor fram till Dipsyn, är mina egna bilder. Jag hade faktiskt inte det intresset att vilja ta kort på klockorna, det fanns helt enkelt inte i mitt huvud att vilja göra det. Men om jag nu skulle hitta en gammal bild på mig själv med någon av mina klockor på mig, så skulle det vara guld! Rent guld!

Det sorgliga var nu i alla fall att jag inte fick njuta alltför länge med klockan, jag hade nog subben i något år och sedan var jag tvungen att sälja den. Det var på grund av att jag ville helt enkelt flytta hemifrån, man fick inte mycket hjälp av föräldrarna trots massa pikar att jag bord flytta ut, så jag var helt enkelt ta tag i det själv, och för att göra det så var jag tvungen att sälja min enda resurs. Min Rolex Submariner. Jag ville få iväg den rätt snabbt, så det fick bli pantbanken och jag fick 18 500 kr för den. Jag kunde inte annat än att tacka och ta emot, och sedan var jag utflugen till min första lägenhet på St Eriksgatan.

Åren gick och jag tappade intresset lite, men varje gång jag gick förbi Nymans eller Rob Engströms, så lovade jag mig själv att en vacker dag så ska jag ha en sprillans ny Submariner.

2006 var det äntligen dags! Jag hade sparat ihop till en Sub och jag gick raka vägen till Rob Engströms, la pengarna på bordet och sa till butikssäljerskan, "Ge mig en 16610!". Hon tittade i en pärm och sade att den var slut, men att den skulle komma in om en månad. Om en månad! Jag har inte en månad på mig, jag vill ha en klocka nu. Lite halvt smått stressad gick jag omkring i butiken och såg till slut en Omega, en Planet Ocean XL 45,5mm med det nya CO-Axial verket. Den ville jag ha istället!

Några bilder på min, inför försäljningen av den 2010

Om jag nu ska vara ärlig så var jag aldrig riktigt kär i den, Omega var ju helt enkelt inte Rolex. Rolex var ju ändå min första riktiga klocka, min första dyra klocka! Ett märke som verkligen får den uppmärksamhet som den är värd!En person som inte haft en sådan klocka, vare sig det är en Rolex eller en Audemars Piguet, kan faktiskt inte förstå kärleken vi har till våra klockor. Som någon skrev på TTT, "En Rolle är en Rolle". Ja, så enkelt är det. Men jag ska inte slå ner på POn helt, den gav mig faktiskt väldigt fina minnen, och med den så fick jag faktiskt uppleva en trevlig tid med en flicka vid namn Malin. Om jag fick välja ytterligare en keeper, så är det faktiskt min PO. Jag har faktiskt köparens mejladress kvar. Man kanske ska slänga iväg ett mejl och chansa?

Fortsättning följer...

Sveriges största nätbutik för män Nya bilar och bilförsäljare på ett ställe. Jämför på FACIT.com

Klockor

Dela